Jag fyller 28 år nästa år. Jag vet inte när jag blev så gammal och jag har svårt att identifiera mig med mitt 28-åriga jag. Jag har två barn och en del av mina vänner från skolan har barn. Men jag har ibland så svårt att se oss som de där vuxna och mogna människor vi säkert betraktas som. Jag känner mig likadan, fast som en bättre version av mitt tonåriga jag.
Skillnaden på att fylla 28 och 23 är kanske bara fem år. Men gymnasietiden ligger nästan tio år bort och vuxenlivet har blivit den verklighet jag känner bäst. Förvisso den verklighet som jag trivs i bäst också. Men det är när jag börjar summera mitt liv som jag inser att jag inte är så ung längre. Bara att ha ett liv att summera tyder ju på det. Först barndom, sedan högstadium, gymnasium, högskola, barn och giftermål.
Och åren går så mycket fortare. Jag kunde aldrig snabbt nog bli så gammal att jag fick sluta gymnasiet och tiden kröp fram. Men nu vet jag inte vart den tar vägen. Om jag blinkar nu kan det lika gärna har gått fem år när jag öppnar ögonen igen. Och vad har jag gjort då?
Den största delen av mitt liv är (förhoppningsvis) kvar..
Men jag är densamma.
Antagligen kommer jag aldrig identifiera mig med de föreställningar jag har om olika åldrar eller som jag tror att andra har om mig. Jag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar