söndag 16 december 2012

Jag säger det kanske mest till mig själv

Det har hänt mycket sedan februari. Jag vet att jag sitter här som en riktigt lyckost som får vara med om äventyret. Alla som känt mig innan vet att det är det som jag längtat efter hela tiden. Hur jag suttit och väntat och hoppats att något spännande med mening ska trilla ner i huvudet på mig - och så gör det också det! Det är ganska osannolikt.

Jag intalar mig hela tiden att det inte gör något om jag trillar av nu. Om allt visar sig vara ett misstag eller en dröm och jag fortsätter precis som vanligt. Men en annan del anar att det här är det som är vanligt nu.

Jag gör många saker jag inte vågat innan och jag kastas hela tiden in i situationer jag innan inte kunde förutse. Ska plötsligt ta ställning till saker jag inte har någon erfarenhet om och samtidigt ska jag försöka ta rätt beslut inför framtiden. Vilken framtid?

Jag känner hur jag växer. Får kött på benen och hittar en drivkraft i mig jag visste att jag hade men innan inte vetat hur jag ska hantera. Jag övar på att vara rak och bestämd och inte tvivla på sådant som egentligen är självklart för mig. Och hela tiden rättfärdigar jag för mig att det är ok att jag gör det här. Det är meningen att just jag ska göra det här trots att jag är som vem som helst. Och kanske kanske är det faktiskt så att vem som helst kan bara man sätter manken till och tror...

Men trots att världen snurrar som bara den vissa dagar och verkligheten är overklig och saker sker fort som vinden, så är det vissa saker som måste få sin tid. Det är inte ens ett år sedan jag var livrädd att ens skicka mina bilder till förlag på grund av mindervärdeskomplex. Jag har tagit mig väldigt långt därifrån. Men det tar tid att komma ifrån. Och trots att jag vet från djupet av mitt hjärta att jag fixar det här och vet precis hur jag tänker göra det, så är den andra Elin med mindervärdeskomplexen kvar. Hon kanske alltid är det till en viss del. Vem vet. Men nu jobbar jag mest på att tvinga in henne i hörnen.

Så trots framgångar och flyt så är jag kvar.

Jag säger det kanske mest till mig själv ändå...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar