Julen kom lika fort som den var över och här sitter jag med julklappsstöket i ett förut (för ovanlighetens skull) välstädat hem. Det ligger saker överallt men jag trivs med sprudlande barn och fina julklappar. Ledigheten hittills har dock varit hektisk minst sagt. Jag lovade att ta det lugnt: njuta av mina 17 dagars ledigt. Men istället har jag gjort allting samtidigt utan att hinna med det där som jag också tänkt: Lata mig på sängen, läsa böcker, promenera och rita kopiöst mycket på ritplattan. Jag har istället greppat skrivarpappret och stiftpennan när jag suttit halvdöd vid TV:n bara för att det skulle bli något gjort. Det gäller att hålla igång.
Men pausen nu var nödvändig. Jag behöver få perspektiv och framförhållning. Ja eller bara något förhållningssätt alls. Jag beskriver det som om jag zoomar in och zoomar ut. För det mesta går jag på inzoomning och då känns allt övergreppbart: Rita, möten, diskussioner i företaget, vardagsliv etc. Men ibland går jag till utzoomning och ser det hela: framtidsvisionerna, de stora möjligheterna och allt jag ännu inte har grepp om.
Annars då? Jag gör väl som jag brukar tror jag. Är lite mer huslig än förut, äter alldeles för mycket av allting och försöker vara en lika tålmodig mamma som jag är förskolefröken. Sedan läser jag ohälsosamma mängder med romance. Jag vet att det inte är skadligt att försvinna in i romantiska låtsasvärldar men efter 8 böcker på raken så märker jag hur jag plötsligt börjar förvänta mig att all fiktiv verklighet jag kommer i kontakt med ska följa romancemönstret. Jag kanske borde läsa något annat tänker jag och får "Femtio nyanser av honom" i julklapp av min man... Fast nog är det något annat än det förra i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar