Det är väl då typiskt. Ena dagen sitter man och drar sitt hår och tror att man aldrig ska åstadkomma något man vill. Och nästa färglägger man bilder med större säkerhet än någonsin. Motgång. Medgång. Det är som en bergochdalbana man inte får stiga av om man vill komma någonstans...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar