Punkt och och nu är det slut

Att jag inte bloggar som jag brukat nu beror ju såklart och helt naturligt på att jag inte har samma tid som förut. Det känns inte som om jag hinner någonting jag gjorde förut men det är kanske inte helt sant om jag tänker efter. Jag gör många saker som jag gjorde förut men jag gör bara inte sådant som inte är absolut nödvändigt. Vilket innebär att jag kollar otroligt lite på TV, umgås knappt mer än med familjen, sållar bort alla fysiska och sociala aktiviteter förutom det som jag bara måste ha för att få någon stimulans och ger mitt hus så lite kärlek att jag skäms.

Men i vått och torrt har ju den här bloggen ändå funnits här och varit ibland bland en av de mest nödvändiga sakerna jag har gjort. Tills nu. Nu är det annorlunda plötsligt och jag har frågat mig själv varför. Det kanske kunde vara tiden men hade jag velat ta mig tiden hade jag kunnat göra det. Men det är något annat.

För saker har förändrats. Jag är densamma på de flesta sätt men på andra händer det så mycket i och runt mig att jag har svårt att greppa både vem jag är och vad jag håller på att bli. Och över huvud taget har jag svårt att komma ihåg varför jag bloggar. Jag minns något om frustration och att vilja något mer och något större och hitta ett syfte med det jag gör: hitta en mening med allt tecknande och övande som inte verkade leda någonstans. Och nu när jag hittat syften och mening och hela mitt liv har blivit uppbokat på ett sätt jag aldrig kunde tro att det skulle bli förut så känner jag mig ganska bortkommen här.

Sedan känns allting plötsligt för privat.

Min grej har ju alltid på sätt och vis varit att skriva rakt från hjärtat hur det känns. Och i min nya roll som företagare där mitt namn ständigt syns bredvid vår produkt och där jag går in i det ena mötet viktigare än det andra så är inte bloggen längre något jag är stolt över. Den känns mer som ett hot och kraft som kämpar emot mig. För googlar man mitt namn och jag är den enda i världen som heter så, så är sannolikheten ganska stor att man hamnar just här. Och jag har svårt att känna mig bekväm med att någon till exempel innan ett möte med oss ska läsa mig så djupt och bilda sig en uppfattning om mig.

För det är skillnad på att vara Elin-som-bloggar och Elin-som-är-företagare.

Jag har tänkt länge på hur jag ska göra men jag kan inte med ro fortsätta på samma vis. Jag hoppas ni har förståelse för det. På ett sätt sörjer jag det här beslutet djupt och det här känns som ännu en grej från mitt gamla liv som jag också får ge upp och jag undrar ibland vad som blir kvar nu för tiden.  Men jag vet ju redan att jag har tagit beslutet och att jag inte skulle ha gjort annorlunda för en sekund. Saker måste förändras.

Och anledningen till att jag från början startade den här bloggen var att jag hade gått in i en ny fas i mitt liv.  Och nu kommer ännu en…

Jag vill dock inte sluta blogga. Det känns som ett forum jag behöver kunna röra mig i. Men just nu håller jag på att forma en ny plan och när den är klar kommer jag tillbaka och berättar mer.

Det är med lite sorg i hjärtat jag nu sätter punkt 31779 sidvyer och 614 inlägg sedan allt började.