Jag har alltid undrat.
När vet man att man ÄR något? Alltså. Det har länge legat där och grott i mig att jag är illustratör. Många gånger har andra sagt det. Ibland har jag själv sagt det men det har känts fel. Det är ju knappast illustrationerna som gör att jag får mat på bordet. (Ja om jag inte vill leva på ett fattigt liv av någon påse nudlar då och då).
Men jag tecknar ju. Som en galning. Jag tycker nog att mina teckningar kan kallas illustrationer. Och vad är jag då? Det tar emot.
(Samma tanke gäller för övrigt för författare)
Men nu har jag ju ett jobb i och med vårt fortsatta jobb med tjänsten. Ett gigantiskt teckningsjobb skulle man ju utan att överdriva kunna kalla det. Jag riktigt längtar efter att komma igång att rita!
Och kanske är det nu jag kan kalla mig illustratör utan att det fastnar i halsen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar